2023 var det 25 år sedan skyltsamlingen som finns på vårt kontor donerades till Försäkringsföreningen. Vi ville veta mer om samlingen och bjöd in Göran Groth, som är samlingens ursprungliga ägare, till ett besök på kontoret. Han tackade glatt ja och vår projektledare Stina Wärn fick en trevlig pratstund med honom om samlingens historia och om donationen.

Ingen som besöker Karlavägen 108 för att träffa Svensk Försäkring, Svenska Försäkringsföreningen eller någon annan som tillhör Svensk Försäkring i Samverkan kan undgå att se den vackra samlingen av skyltar med namn på olika försäkringsbolag. Den hänger vackert komponerat i entrén och påminner om gamla tider och om försäkringsbolag som inte längre finns idag.

Många besökare blir stående vid väggen och tittar förundrat på skyltarna gjorda av mässing och emalj. När jag var ny på Försäkringsföreningen fick jag höra att skyltarna hade donerats till Försäkringsföreningen. Jag undrade varför det inte fanns någon informationsskylt om samlingen och det var där nystandet om historien bakom skyltarna började.

Ana-Maria Coada, som har jobbat länge på Försäkringsföreningen, plockade fram ett avtal och där kunde vi konstatera att samlingen hade donerats till Svenska Försäkringsföreningen år 1998. Den som skänkte samlingen var Göran Groth, dåvarande vd för Max Matthiessen och även engagerad i Försäkringsföreningen bland annat genom Max Matthiessens stiftelse. Och i avtalet står det att vid en eventuell upplösning av Försäkringsföreningen ska samlingen återföras till donatorns släktingar. 

Vad är då historien om samlingen?

Jo, det var nämligen populärt att samla på plåtskyltar på 70-talet, minns Göran. Han började så smått och på Älvsjö Antikmässa hittade han de flesta. Några dök upp i olika antiktidningar. Göran minns även en annan entusiast som också samlade på just försäkringsskyltar, men i stället för att konkurrera med honom så köpte Göran hans samling. Att leta efter och köpa skyltar från olika försäkringsbolag blev ett intresse som höll i sig.

Skyltarna påminner oss om svunna tider och de bolagsfusioner som gjorts inom branschen

Samlingen, som alltid har ägts av Göran, hängde på Max Matthiessens kontor under Görans tid på företaget. Därefter blev den nerpackad tills den donerades och sattes upp av Försäkringsföreningen.

På frågan om skyltarna hänger i någon särskild ordning eller med en tanke bakom svarar Göran: ”Nej, det skulle ha blivit för komplicerat, i stället är tanken med upphängningen att den skulle hänga vackert.” Och det gör den verkligen! Att hänga så många olika motiv, med såväl olika material som olika färger i en vacker symbios kräver sitt öga. Betraktare av samlingen brukar säga att de upptäcker nya bolag varje gång, som att hjärnan ser olika motiv vid varje tillfälle. Görans favorit är så klart skylten med Max Matthiessen som hänger längst ner till vänster.

Hur var det då med Max Matthiessen och fonden som förvaltades av Försäkringsföreningen? Jo, när Max Matthiessen fyllde 100 år 1989 ombads uppvaktarna att inte skicka blommor utan i stället donera en ”bra summa” till den nystiftade fonden – och det var dessa pengar som blev Max Matthiessens jubileumsfond. Ändamålet var Internationell försäkring och återförsäkring och fonden administrerades av Försäkringsföreningen. Fonden delade årligen ut stipendier fram till år 2015.

Att Göran är en kunnig och beläst man är tydligt och att försäkring även gick i arv framgår av att hans pappa jobbat med försäkringar och numera även hans dotter. Göran kan liknas vid ett vältaligt uppslagsverk när det kommer till försäkringshistoria, vilket märks när han berättar om skyltarna, olika årtal och försäkringsbolags sammanslagningar och uppköp. Göran arbetade i sitt yrkesverksamma liv även med internationell försäkring, såväl i London som på den amerikanska försäkringsmarknaden, företrädesvis med globala försäkringsprogram och återförsäkring av sk Captives (företagsägda försäkringsbolag). Det är lätt att bli trollbunden av Görans historier om bolagen!

Om Försäkringsföreningen skulle upplösas, vilket inte hänt på snart 150 år, ska samlingen återföras till Görans släktingar. Han påminner om den punkten i avtalet och vi nickar. Innan vi skiljs åt berättar Göran att han växte upp på Karlavägen och att platsen där Garnisonen ligger var hans lekplats, där han åkte skridskor på vintrarna. Cirkeln är sluten och historien om skyltarna är nedtecknad.